2 juli 2012

ruby

Det värker i mitt inre. Klockan är långt efter midnatt, och jag sitter här. Sömnlös. Det verkar inte finnas någon anledning till att sova. Ingen finns bredvid, att säga godnatt till. Lillan har somnat, vår melodi i livet. Vet du, hon kröp nästan idag. Men inte jag. Jag varken sover eller kryper. Jag bara sitter här, och längtar. Minutvisarens tickande ljud upplevs förekomma med längre mellanrum än vanligt. Det är så tyst utanför. Ljuset från gatulyktan tycks lysa så fridfullt, nästan med ett annats sorts ljus, på den tomma gatan utanför. Och träden susar av den nattliga sommarbrisens pustar. Fönstret står helöppet, för det var en varm dag idag. Jag undrar, kommer du nånsin att komma hem? Pappa, snälla pappa, kom hem. För vi längtar efter dig. 

Wish I had it all figured out
The words, the rhythm, the heart

Blind, not knowing what it’s about
Writing you this poem is my start

We’re close in thought, and close in soul
One team, that’s us, our song

Would you be far away as the North Pole
Thinking of you, I’d be warm all along

Ruby, my love, you’re the precious stone
Among the four, covered in beauty, shining red

Can’t believe you’re my very own
I love you, I miss you, enough said.


2 april 2012

dröm

Einstein sa en gång att fantasi är viktigare än kunskap. Det ligger något i det. Jag tror att vi med vårt kreativa sinne kan utföra så mycket mer än om vi bara besitter en massa kunskap. Skola är bra för all del, men utan fantasi kommer man inte långt. Drömma är också viktigt. Ett talesätt som då dyker upp i mitt sinne är "Live your dream, don't dream your life". Så, med andra ord: dröm+fantasi+utförande=lycka. Jag drömmer nog för ofta ibland, i jämförelse med hur lite jag går till verket. Som med inredning till exempel. Jag ser framför mig hur jag vill ha det, och drömmer mig bort, men jag fixar aldrig i ordning så som jag vill ha det. Önskar att jag hade en tankeläsare som inredningsassistent här hemma... Här kommer en dikt som jag skrev till min kära make innan vi var gifta, och vi var ifrån varandra under en lång period. Drömde mycket på den tiden.

Resting on silent fields
In the empty twilight
Floating on satin clouds
In the golden sunlight
Singing my naked words
Of our hearts’ sweetest sky
Taking off like free bird
I rise, I fly

Searching for unspoken words
In the sumptuous space
Wandering on ancient paths
Living my lonely days
Resting again, my tired eyes
To see my dreams anew
Smiling again, at the sunrise
I dream, of you

21 mars 2012

vårens väg

Isen smälter och sakta försvinner
Gråa dagar närmar sig sitt slut
Solen tittar fram och hjärtat brinner
Våren hälsas välkommen, njut!

Frusna människor lämnar sina hus
Seglar fram i glädje på färgernas hav
Tussilago i diket gör vägen ljus
Minnen kryper upp ur vinterns grav

Mörkret ger vika och lämnar varje vrå
Små knoppar skapar livets motiv
Och precis som fågeln uppe i det blå
flyttar vi till ett helt nytt liv

20 mars 2012

prinsessäpple

Ett halvår har gått sedan sist. Mycket har hänt, ja ett litet barn kom till oss. Du blev vårt vinteräpple, av sorten prinsessäpple. Som Magnus Carlbring skrev:

Alla barn är vinteräpplen, tidiga i frosten
En blomma först som sjunger med de andra på grenen,
så rör sig tiden genom bladen: skalhus, stjälkar
Ett träd som spritter upp ur ingenting

I varje litet äpple växer drömmen om ett träd
som sträcker sig mot himlen
På varje gren ett äpple, i varje äpple är ett barn,
en liten kärna som värmer sig i jorden

Melody van Beek, denna dikt är till dig:

Du kom till oss om vintern
Före Herr Snöstorm visat sig
Inte syrlig, men söt i smaken
Ett vinteräpple, innan förgätmigej

Du omslöt oss i kylan
Ett vackert barn du var
Så perfekt, och så näpen
Beroende av oss, så sårbar

Du kom till oss om vintern
Ja, du fyllde vårt förråd
Stolta bar vi dig hem i famnen
Tänk att vi fick en sådan nåd

21 september 2011

beams

Hold on to the hope - which
Spreads its warmth
Through the beams of light
From the dawn - rising
After a dark night

(tillägnad en vän långt bort, som just fått cancer...)

13 september 2011

i stormens öga

Det regnar ute idag
Det viner i trädens löv
Vissa är tysta
Andra orkar inte hålla kvar
Några bleknar

Molnen är snabba idag
De sveper över morgonens ljus
Gryningen väntar
Som om den håller andan
Allting hoppas

Tiden finns ej idag
Minuter är för de plågade
I stormens öga
Vill stanna här en stund
Vill andas

24 augusti 2011

osynlig

Det rör sig i mitt inre. Små krafsande fingrar, som försöker ge sig till känna. Ljud tränger igenom de små öronen, så oviss om den nya världen. Så lugnt och stilla vilar det nya livet. Hjärtat slår fortare än mammas. Nyfiken, trygg och oviss. I en treenig stämma, i osynlighetens mörka rum. Där frodas du, min älskade.
Du viftar med fingrar så små
Men ingen finns som ser på

Så späd
Men så yppig,

Du sjunger mammas visa då
Men ingen finns som hör på

Ensam
Men ändå omsluten

Du sträcker dig då från topp till tå
Men ingen finns som känner det slå

Så hjälplös
Men så besvarad

Du vet så väl att Skaparen så
Har omsorg om dem som är små

Osynlig är du, för oss
Men ack, så älskad