Jag hittade denna text bland gamla mail en dag, och när jag nu läser den om och om igen blir jag så varm i själen. Det är precis dessa ord som jag behöver läsa just nu, precis denna bön som jag behöver stämma in i. På tal om det så har jag en ledig tjänst som kapten över ett skepp som verkar förlorat konsten att navigera. Men den tillsätts härmed någon som har meriter långt utöver medeltalet, en person som redan står mig nära. Jag kan helt och fullt förvissa mig om att skeppet är i goda händer och kommer att sättas på rätt kurs igen.
O Herre, hjelp ditt brudne skip før stormen tar det under,
vi som ved nåden hyret er, gi at vi aldri blunder,
men våken stevner skipet frem og motgangsvinder dølger,
så seiler skipet stødig frem på kjærlighetens bølger.
Ja hjelp oss nu, vår kjære Gud, at kursen rett må føres,
så verdenshavets røster ei i tvilens stund må høres.
Ja, heller tro i storm og larm, forfølgelser og sorger,
enn noen gang i tvilens brann å bli en helveds borger.
For denne frykt gjør du oss trygg, gi olje med på lampen,
så den må lyse opp vår led og gjøre sterk i kampen.
Så blir vi aldri trette mer og sovner ei på ferden,
med Krist vi kjemper troens strid, ja lykkelig i verden.
Og siden blir vårt rette hjem, hos Herren Gud vår Fader,
hvor livets tre fullblomstret er med vakre, grønne blader.
Der stormer aldri verden mer, der skinner solen stille,
der drikker vi forevig av barmhjertighetens kilde.