Det rör sig i mitt inre. Små krafsande fingrar, som försöker ge sig till känna. Ljud tränger igenom de små öronen, så oviss om den nya världen. Så lugnt och stilla vilar det nya livet. Hjärtat slår fortare än mammas. Nyfiken, trygg och oviss. I en treenig stämma, i osynlighetens mörka rum. Där frodas du, min älskade.
Du viftar med fingrar så små
Men ingen finns som ser på
Så späd
Men så yppig,
Du sjunger mammas visa då
Men ingen finns som hör på
Ensam
Men ändå omsluten
Du sträcker dig då från topp till tå
Men ingen finns som känner det slå
Men ingen finns som känner det slå
Så hjälplös
Men så besvarad
Du vet så väl att Skaparen så
Har omsorg om dem som är små
Osynlig är du, för oss
Men ack, så älskad
6 kommentarer:
Har jag rätt i mina misstankar?! ;) kramar <3
Jaaa :D Du har rätt. Kram på dig!
Åh! Grattis <3 <3 <3 Hur långt?
Du kommer vara världens finaste mamma!
kramar
Vi får ses snart igen!
Tack så mycket! :) Jag är 19 veckor gången, så snart halva tiden. Den 21 januari väntas vårt lilla mirakel. Du är fin du, tack! Ja, vi måste ses igen snart, absolut! Vi får höras.
Å, fint. Jag gick för första gången idag och tittade på bebis-kläder. Tänkte: Den här kan jag köpa till elins bebbe. Eller den här. Eller åå, den här var gudomlig! Verkligen häftigt att du har en liten människa i magen. Kram
Det är ju mer än vad jag har gjort! Haha. Tittar mest på mammakläder än så länge.. men snart kommer tiden då Ruben måste låsa in min plånbok tror jag! :P Kommer vilja ha allt!
Skicka en kommentar